Jag har huvudvärk.

Jag är är hungrig.

Jag måste ta slemlösande.

Det rinner ur ögonen.

Jag är på kasst humör.

Jag vill bort.

.. Eller kanske avskärma mig från livet ett tag. Slänga telefonen åt helvete, dra ut sladden till datorn, dissa hemtelefonen och trycka under täcket i några veckor. Fast det kändes onödigt.

Jag hoppas att jag inte går ner i nån sån där jävla svacka igen, det behövs verkligen inte.

Ska äta nåt nu, sen försöka sova.

Hur det nu ska gå, det har aldrig varit så svårt att sova som igår, när jag sov ensam för första gången på en vecka.

Och nu skulle nån behövas.

Kan inte beskriva med ord hur trevligt det var i Luleå.

Fast ja, kinarestaurangsaken kanske inte var så värst nice, men annars så. Blev inte så mycket till sömn direkt, utom natten till söndag när jag sov typ elva timmar. Fast det var det fan värt :)

Jag har sagt det förr men måste säga det igen - TACK Larsson, mitt hår blev trolligt :3

Jag vill fan inte det här, komma hem till samma vardag som förr. Eller ja, nästan iallafall, har ju prao nu så jag slipper skolan.

Men likförbannat är det en jävla massa plugg som måste göras, rummet måste städas och ja .. Känns som att samma saker händer hela tiden, jag bara ser allt rinna iväg.

Luleå var minst sagt bra, har lyckats hålla undan alla dåliga tankar under den tiden. Eller rättare sagt, luleåfolket var bra som fan. Och jag vill tillbaka dit, nu.

Nu när allt är som vanligt igen kommer tankarna krypande.

Som vanligt.