Ibland är det nästan synd att jag är så snäll som jag är.

Lovade Gunnar imorse att jag skulle städa i det där beboeliga 'uthuset' dom har, eftersom dom tydligen ska få besök ikväll.

Har precis dammsugat, och när han kommer hem igen (han tvärfor till samhället) så blir det dammtorkning och skurning. Jag kommer jävlat å dö!!

X antal grader varmt ute, och fuktigt i luften. Inomhus är det nästan lika trevligt.

Äh, jag överlever. Får stå i duschen ett tag sen :)

meuw, jag saknar dig redan! <3

.. Och dom dras till farmor, mer än vad de brukar.

Bara att gå in i hennes hus, där pappa bor nu över sommaren är svårt.

Det känns på nåt konstigt sätt som att hon fortfarande finns där. Är man i nåt annat rum än köket känns det precis som om hon sitter i gungstolen, eller på 'sin' stol vid köksbordet där hon alltid satt.

Sover man på övervåningen känns det som att hon är nere och donar på med nåt.

Och så lukten. Trots att det är nästan två år sen nu hon lämnade oss, finns lukten fortfarande kvar. Den där lukten som jag älskar och saknar så mycket, den som helt enkelt luktar farmor.

Jag kommer aldrig, aldrig nånsin att träffa nån som är så snäll och underbar på alla tänkbara sätt som hon var.

The one and only.

Wish I could bring you back <3