Kan inte sova, vill inte sova. Orkar fan inte vakna upp i panik, mardröm efter mardröm.

Lär väl sitta här tills jag ser i kors, vänta på att klockan blir mer vettig morgon så jag kan ringa massa samtal om sommarjobb.
Sen hinner jag inte ens sova. Och eftersom jag ändå ska ringa dedär om typ fyra timmar är de inte ens lönt att försöka sova nu, kommer inte att ta mig upp sen.

Ja, andra katastrofövningsdagen då, som utspelades i en busskrash.

Hade betydligt lindrigare skador, på förmiddagen en krossad fotled och på eftermiddagen var jag bara förvirrad, rädd och jävligt rubbad. I min "förvirring" gick jag iväg till Matheus och Krister som hade kolera, bara så att jag också skulle få det - för att ställa till de lite för dom där tjoffarna. 

Dom var jävligt duktiga, dom lyckades få ut alla (plus dom som var så illa skadade att dom låg på bår) ur en trång bussjävel på 40 minuter.
Tänk själva, det behövs minst två-tre stycken (beroende på hur tung personen är) för att lyfta över en medvetslös till en bår, och då ska man vara jävligt försiktig med ryggen och nacken för att minska risken att de blir förlamade. Att då göra det i en buss, där de är trågt och bökigt och jävligt medans andra ligger spridda över alla säten och golv, kan inte vara lätt.

Sen har ju vi också lärt oss jävligt mycket, då man ser det från den synvinkeln.

Och i oktober blir de igen! :)

Hm, ja.. Passa på att plugga arbetsmiljö sen kanske?