Efter många om och men, trasiga skrotbilar och allt möjligt, tog jag och mamma oss iväg till Porjus, byn där fåglarna flyger uppochned, i pappas underbara 740 som går som en klocka :)

Så två-timmar senare var vi framme.

Världens underbaraste och bästaste vän Karro fyllde 18 bast, och det gör man ju som bara en gång i livet, så vi for tid och överraska hon! Mamma ringde till henne när vi bara hade en minut kvar, svamlade på bara, och sa ett tag senare att "jamen Karro, gå ut på bron!" Trög som hon är, nästan utan att misstänka nåt, gick ut ut på bron samtidigt som vi rullade in på gården.

Jag hörde fan hennes haka falla till marken alltså, det var betalbart ;)

Nej det vad fan awesome. Få överraska Karro, kidnappa henne, träffa alla andra som man inte träffat på så länge, träffa nytt folk (som tyckte att jag hade underlig och frän dialekt), gå i dessa jävla uppförsbackar som ger en träningsvärk i vaderna, fika uppe på berget.

Helt värd ungefär 40-50 mils bilkörning under ca ett dygn :D

Haha, när jag bloggade sist satt jag faktiskt och flinade litegrann. Just efter gick jag och slog in alla tusen miljoner presenter till Karro, och jag kunde knappt sova för att jag var så taggad. Tänkte att ifaaaall hon läser min blogg och ser att jag längtar efter nåt så misstänker hon ju nåt, så jag tycker jag har varit jävla duktig :D

Än en gång, grattis som fan i efterskott världens bästa vän!   

Idag var en ovanlig trög måndag, men jag har väl mina orsaker till det också.

Skönt med sovmorgon imorgon, vi ska bara intervjua på ett äldreboende, sammanställa det och fixa lite annat. Inga lektioner alltså, nice!